BIOGRAFI

från barndomen

1948-1960

 

Fortsättning följer i självbiografin ”I betraktarens ögon”

__________________________________________

Född i Stockholm 22 januari 1948 på ”Södra BB” två månader för tidigt och vägde endast över ett kilo. Lades i kuvös med små chanser att överleva.

 

Två och en halv månad senare blev placerad på spädbarnshemmet ”Sällskapets Barnavård” på Kungsholmen i Stockholm där Hans överöstes med god omsorg och kärlek.

 

Pappan, som var etnisk svensk, övergav familjen i samband med Hans födsel och sågs aldrig mer.

 

 

Modern Maria hade inget annat val än att placera Hans på barnhem. Levnadsförhållandena var usla eftersom hon och tre årige brodern Kennet, född i Hudiksvall, tvingades bo i tält och föra en ambulerande tillvaro på grund av statliga förordningar som hindrade dem, som romer, medborgerliga rättigheter som fast bostad, skolgång och integrering i samhället.   


 

Tio månader gammal blev förflyttad till Nyboda barnhem i Stockholm. Där Hans utsattes för övergrepp som tvångsmatning och kalla bad av vårdpersonalen.

 

1949: Vid 18 månader blev befriad från sin tortyr och togs hem till lägret där även moderns släkt levde. Men blev påmind under hela sin barndom om ohyggligheterna på barnhemmet i ständigt återkommande mardrömmar.

 

 

Hans uppväxt bestod av regelbundna avvisningar och övergrepp av myndigheter, polis och vanligt folk som hyste förakt och illvilja mot romer.

 

Blev tidigt medveten om att världen inte bara bestod av ondska. Det fanns människor som försökte lindra deras lidande så gott de kunde, men hade ingen makt att rå på politikers och myndigheters ovilja att tillgodose familjen en human tillvaro som svenska Folkhemmet stod för.

 

 

1955: På sommaren fick lägret, vid frihamnen i Malmö, besök av den 27 årige läraren Kurt Allan Paulsson för att undervisa i en månad invånarna i läs och skriv kunnighet.

 

Lägerinvånarna fick tillstånd att vistas en längre period än vanligt på samma ort. Undervisningen skedde som oftast under bar himmel. Den här  sommaren var den varmaste i mannaminne.


När det var dags för Kurt Allan att avsluta undervisningen efter en månad, gav han Hans rådet att via serietidningar bättra på sina läs kunskaper. Varje tisdag följde Hans med spänning hjälten ”Mickey” i följetongen ”Vilda Västern”. 

                      

Kennet och Hans finklädda vid examen dagen, som dagstidningen Arbetets chefredaktör Gösta Netzén och medarbetare bevittnade och delade ut premier till eleverna en varsin stor Marabou choklad och en tvåkrona. Med tiden blev G. Netzén jordbruksminister i Tage Erlanders regering och senare Landshövding för Malmöhus län. 

 

1957: I juni månad, återkom Kurt Allan Paulson, med hustrun Birgitta och två årige sonen till lägret, som var uppställt vid Bulltofta Slott i Malmö, för att fortsätta undervisningen från 1955.                                        Ett välkommet och glatt återseende. 

 

Kurt Allan blev mäkta förvånad av att Hans hade lärt sig på egen hand läsa flytande. Rådet att läsa serietidningar hade över förväntan gett ett mycket gott resultat.

 

Kontakten med Kurt Allan och Birgitta återknöts femtio år senare när han och hans hustru Birgitta kom Segeltorps bibliotek för att ta del av Hans föredrag. Senare sågs de vid en middag hemma hos Hans på Södermalm. Då även Kennet och hans familj var närvarande. Ett kärt och glatt möte.

Kurt Allan berättade hur han ofta hjälpte mamma Maria, som inte var skrivkunnig, med postärenden och i andra sammanhang som avkrävde hennes namnteckning. För Hans har han alltid varit en mentor och förebild.                      Kurt Allan avled den 19 januari 2021, vid 94 års ålder. Senast de talades vid i telefon var månaden innan, på julaftonen.   

 

1958: Bor Hans med sin familj i en husvagn på cirka 8 kvadrat i lägret Bulltofta. I många år hade Maria kämpat för att få en värdig bostad för sina barn, så hon kunde få in dem, när de var skolmogna, i en vanlig skola, men misslyckades gång på gång.

 

Eftersom vanligtvis rektorer och lärare menade på att föräldrar skulle kraftigt protestera mot att deras barn beblandades med ”Zigenare”.  

 

1958: I mitten på februari månad lyckades MariaHans inskriven i Bulltofta skola som tioåring i första klass. Brodern Kennet, 13 år, var för gammal att börja i första klass, och fick fortsätta kämpa på egen hand att lära sig läsa och skriva.

 

Hans bestående minne från sin första skoldag är tudelad. Han kunde inte tvätta sig på morgonen eftersom vattnet i hinken hade frusit till is. Han var tvungen att komma till skolan otvättad.

 

Skammen utbyttes snabbt till den positiva känslan av att få komma in i värmen och bli välkommen av den kvinnliga lärarens vädjan till klassen: ”Hans bor i husvagn men är precis som vi andra och därför ska vi vara snälla emot honom”.

 

 

1959: På sommaren blev Hans mor lovad av bostadsförmedlingen i Malmö en lägenhet i Stockholm, men det var bara ett tomt löfte.                 

 

Familjen blev istället hänvisad till att ställa sin husvagn i ett läger i förorten Flysta, norr om Stockholm, där cirka 150 romer levde i tält och i husvagnar. Hans skrev in sig själv i Sundbybergs grundskola och fick hoppa över tredje klass för att komma ikapp sina klasskamrater. 

 

Men hann bara gå en månad i skolan då lägerinvånarna avvisades från platsen till en skogsdunge vid Flaten badet, söder om Stockholm. Hans tvingades upphöra med skolgången.

 

1960: En iskall februari dag, fick familjen äntligen sin första fasta bostad på Margaretavägen 46 i gamla Enskede, en söderförort till Stockholm. Flytten från lägret blev en oförglömlig upplevelse. Fotot nedan, taget 55 år senare.

 

 

Lägenheten på 24 kvadrat var omodernt med ett rum och kök. Kallt rinnande vatten, gasspis och en kakelugn i rummet, men det bästa fanns i bostaden, en vattentoalett. För familjen var det som att flytta in i ett slott.                                                                      

                          

För första gången i sina liv kände de sig välkomna och trygga. Harmonin var fullständig.      

 

Hans lyckades bli inskriven i fjärde klass i Enskede skola, tolv år gammal och ett par år äldre än sina klasskamrater. Men glädjen av att bli betraktad som en av dem, skulle inte vara länge. 

 

Fortsättning följer i Hans självbiografi: ”I betraktarens ögon” från 2002 och i nyutgåvan från 2015, som författaren Majgull Axelsson skrivit förord till.

 

Förlag: ”Bladh by Bladh”

 

________________________________

 

Text och redigering av Webbsidan: Per Ellström 2020.